Torsdag. Vaknar och är irriterad över något jag inte kan sätta fingret på. Dock en glädje i kroppen! Jag far till jobbet, som vanligt. Tar en te, som vanligt. Går ut och jobbar i ca en och en halv timme, sen tepaus, som vanligt. Nyheterna är på, som vanligt. Men inte f-n brukar det vara vulkanutbrott på Island så flyg ställs in på löpande band! Det är inte som vanligt, för det händer ungefär var 200:e år!! Detta leder till att mina fina Rebecka och Madde inte tar sig från Sverige. Jag gråter ute på uppvaket, Maria tröstar. Fikapaus nr 2. Rebecka ringer. Dom kommer inte. Jag gråter igen, Maria tröstar (börjar bli som vanligt..). Bestämmer mig för att kvällen ska avslutas med Death by tequila för att dränka mina sorger! Som jag längtat efter mina fina!!

Kvällen med tequilan går helt ok, fast planerna spricker och det blir mer Death by vodka (vilket också funkar!). På fredagmorgon ringer ett okänt engelsk nummer, som jag självklart inte svarar på. Det ringer igen. Julia svarar inte, varför skulle hon?! Ett sms kommer som innehåller ungefär detta: "Nisse, Erik, FAST London. Dom ringer dig. Svara! /Brorsan" Det ringer. Jag svarar och ca 6 timmar senare kommer grabbarna hit och helgen är räddad!

Fredag spenderas med middag på The Old Post Office, hemma på baksidan med Maria, Frida kommer förbi, skratt, The Bell, känner mig dålig, alla bestämmer sig för att gå hem, vi räddar (förhoppningsvis) livet på en man, alla blir pigga, taxin avbeställs, Start the bus, nötter i handväskan, lössnopp, snurrahjulet, kebab, någon går lös på chokladägget, mobil saknas..

Lördag; grabbarnas flyg försenas var tredje timme med sex timmar. Vi drar ner på stan. Köper picknick-filtar. Lägger oss i Brandon Hill Park. SOL! Tomatoface. Hem och grilla. Utgången slutar med alla mer eller mindre snarkar i min säng. Rebecka skulle få ett underbart sms..men jag somnar i Josses säng, Josse är i Skottland.

Söndag; vi går och äter lunch utomhus på en mysig pub och lapar sol. Snackar med en full engelskman som undrar om vi är från Finland, fast han inte tror det och han har bott i Norge i 17 år och i Sverige. Hem och rensar trädgården och lapar mer sol. Tomatoface igen. Nisse berättar vem som jobbar imorrn och vem som har semester. Jag frågar om han vill sova på Bristols gator (och potentiellt bli rån-mördade!). Pizza.

Summan av helgens kardemumma; vi har alla haft det lovely!! Och jag har börjat tycka om öl!

Och ikväll har vi ätit räkor och druckit vin, mys!

P.S. Förra inlägget var ett skämt, klart det inte är ohyra i Bristol, det är ju Erik och Nisse och you just gotta love them! D.S.