Pain & rain.

Idag på praktiken började jag nästan må illa. Kirurger kan vara rätt så brutala ibland. T.o.m jag fick ont i knäet av att bara titta på. Smärta. Mår nästan lite illa bara av att tänka på det igen och jag får det inte ur huvudet.

Det luktade så där härligt gott efter dagens regn idag. Jag känner en härlig tjej som kan känna lukten av larver, det är det inte alla som kan.

Ibland undrar jag om jag lider av fatigue. En gång i det vackra Kukkola led jag av sömnsjukan. Bara en sån sak.

Vad är nyckeln till framgång?

(Visst är det så där härligt när inget man skriver hänger ihop? Livet blir lite mer intressant då skulle jag påstå.)

Tid.

Allt handlar om tid. Man blir stressad för att man har för lite tid. Man blir irriterad om saker tar för lång tid. Och även om man gör mer tid än man behöver. Jag måste göra 105 timmar på min praktik, jag kommer göra 106 timmar och 15 minuter. Klart att det är irriterande. På en timme och 15 minuter hade jag kunnat göra massa annat. Fast samtidigt, har man en handledare som får en att skratta mer eller mindre hela tiden, så är det värt en extra timme och 15 minuter.

Om 13 dagar tar vi examen. 13 dagar!! Nyss var det 1095 dagar dit och nu är vi snart där. 1095 dagar senare och med en brosch med ett gult kors i mitten som kostar 300 kronor. Det kostar att ta examen. Men samtidigt, visst är det värt det, värt all tid man lagt ner. Värt det pga alla nya människor man fått i sitt liv. Värt det pga den här tiden varit bland de bästa tiderna i mitt liv.

Tack för den här tiden alla Ni som bidragit.

Maj.

Det händer alltid mycket i maj. Maj är en bra månad. Detta år kom jag hem i maj. Det var toppen! Pia åkte tillbaka till New York i maj. Det var lycka för henne och det gör oss andra lyckliga också. David fyller år i maj, 7 maj. Kicki fyller år i maj, 9 maj. Mamma fyller år i maj, 16 maj. Rebecka har namnsdag i maj, idag 17 maj. GRATTIS!! Det är även morsdag i maj. På tal om mammor, så hälsade Linn på mig i maj. Det var fint! Den 12 maj var det 6 år sedan jag tog körkortet. Man är helt tydligt inte 18 år längre, man är 24.

Igår var det 6 år sedan den första kyssen med den finaste killen. Mörk och mysigt. En bro. Kattungar. Och en Caroline som knackar för att gå ut. Och kyssen.


RSS 2.0