Igår kom Josevi (smeknamn för José Vicente) på besök, min kompis från den underbara tiden jag bodde i Valencia. Härligt, underbara Valencia! Josevi och hans mamma Rosa var på Sverigebesök (Sthlm, Uppsala, Örebro) och kom förbi och hälsade på mig för en dag. Riktigt trevligt! Rosa kunde ingen engelska och det var lite svårt att förstå allt hon sa, men när hon pratade despacio så gick det rätt bra ändå, svårt att kunna svara bara. Rosa är min idealbild av den spanska mamman, lovely!

Dagen spenderades på stan, på slottet, på Bredbar med lunch, i St. Nicolaikyrkan där vi lyssnade på en mycket vacker konsert, längs Svartån, i stadsparken bland blommorna och på Farbror Melkers med tepaus. Sedan kom kvällen som började med fördrink (rött vin) på Njuta, underbart god middag på Efesos med härliga gamla minnen, efterdrink (?) (mera rött vin) på Njuta med Rebecka och Matias som sällskap där spanskan flödade som aldrig förr, efterefterdrink på Pitchers (ännu mera rött), träffade Madde med vän på Järntorget och som sedan avslutades med en härlig promenad.

Glad i hågen (?) går jag ner mot tvättstugan, och ser fram emot en fredagskväll bland smutsiga kläder (?) och upptäcker att någon har SINA kläder i MINA maskiner!! Jag blir tokig, går ut och kollar på tavlan vem som har tiden före mig och upptäcker att det är INGEN som har tiden före mig. Det är alltså någon som bara slängt in sin tvätt och hoppats på att ingen ska tvätta just den tiden fast jag har min kolv i hålet, eller vad?!?! Lite smått (?) förbannad går jag upp i lägenheten och väntar ut att maskinerna ska bli klara. Jag går ner igen och maskinerna står stilla. Yes, tänker jag och går närmare och upptäcker att den där tvätten är KVAR! Åhhhh!! Jag tar ut den och lägger (?) den i en korg och varenda sekund tänker jag på hur äckligt det är att röra någon okänds kalsonger med min händer..fast dom är rena.. Och nu slår det mig att jag inte tvättat händerna efteråt..usch..

Förra veckan hade någon tagit ur vår tvätt ur torkskåpet,
fast det fanns ett ledigt bredvid. Då var jag näst intill överhettad av ilska!!

Varför händer detta jämt mig?!

I onsdags följde jag med Karro och barnen till Lek & Buslandet. Ett paradis för ALLA som gillar att leka och busa (stora som små!). Där fanns allt från att spela innebandy, fotboll, basket mm, till studsmattor (min absoluta favorit!), piratskepp med kanoner (inte helt fel det heller, hehe!), vulkanen med klättervägg och rutschkana (bana?), bollhav och självklart den stora klätterställningen som täckte halva Lek & Buslandet. Om man en gång tagit sig in i klätterställningen, så får man verkligen leta för att ta sig ut! Och man är ju inte lika liten och smidig som ett barn längre..pust..

Förra söndagen ringde Madde och frågade om jag ville följa med henne och Louise i vår klass till Sthlm och se Coldplay på Globen. Julia:"Coldplay?" Efter att jag försöker övertyga både mig själv och Madde att jag faktiskt inte har råd, så blir jag ändå tillslut övertalad till att följa med. Maddes motiverings-/pepptal är att det faktiskt har varit slutsålt jättelänge, tänk vilken chans att få se ett sånt band och att jag inte behöver betala biljetten förrän i slutet av januari (!). Haha. I alla fall så följer jag med och blir efter konserten helt frälst i Coldplay.

Idag har jag fyndat en riktigt fin halsduk (äkta lammull!) till Jocke för 50 kr! Pris förr: 249 kr. Dessutom fyndade jag en underbar röd väska förra veckan på en marknad för 40 kr, ryms ett kollegieblock däri. Lovely.

Idag har jag varit i den nyöppnade Panduro-butiken i Marieberg. Där kan man drömma sig bort i flera timmar. Och någon som behöver det lite extra ska nu få något fint.

Det är både tiden jag gick och la mig igår och tiden jag vaknade idag. Detta efter en natt med outhärligt snarkande från vänstersidan, som sedan följdes av hostattacker från högersidan som avlöste varandra med jämna mellanrum. Snarkningarna gick tillslut få hejd på genom att vändningen lyckades och hostattackerna lindrades med Finlands eget Terva Leijona (Lejontjära som min familj säger). Som egentligen är godis, men funkade faktiskt otroligt bra!

Hur som haver, hur hamnade jag tillslut här då? Började väl mer som ett skämt för att Pia skulle få roa sig och göra en fin sida åt mig, eftersom att jag aldrig skulle börja blogga (men å andra sidan skulle jag ju aldrig ha tajts igen efter "Marwin-incidenten" och vad hände med det?), men jag tror det kan bli rätt kul ändå!

Nu ska jag ner på stan och köpa riktiga halstabletter på Apoteket som gör att gommen domnar bort. Det är grejer det.

Jag tycker det är dags för Me Julie att börja blogga. Komma in i bloggvärlden.
Och, jag vet att hon är sugen. Här kommer en ny design - en liten uppmuntrande gåva från mig!

Kramar, Pia